Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Jag är helt klart svag för Bo Kaspers Orkester och återkommer med jämna mellanrum till att uteslutande snurra BKO skivor i samtliga mina musikmedium. Under de senaste veckorna är det framförallt Dansa på min grav som har gått på repeat, inte bara för den sköna melodin men även för den fantastiska texten.

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Under sommaren har jag fått möjligheten att bara vara och umgås med gamla vänner och bekanta. Sorgligt nog är dessa tillfällen allt för få och allt för sällan. Allt som oftast har samtalen förr eller senare hamnat kring jobb och situationen på arbetet och det är skrämmande hur många i min omgivning som återberättar orden ovan. Det handlar om chefer som inte lyssnar och som styr men härskartekniker och hot. Grupper där man inte vågar säga vad man faktiskt tycker för rädsla för att bli utfryst eller där man blint följer en ledande person som ett lämmeltåg på väg utför en klippa. ”För sakens bästa hålla med, För sakens bästa gå på led!

I min enfald trodde jag att detta var undantagen i Sverige 2019 men tydligen är det mycket vanligare. Nu hoppas jag att inte du arbetar i en sådan miljö för hur skall man kunna göra ett bra jobb och kunna vara effektiv och kreativ när all energi går åt att läsa av omgivningen för att inte råka ta ett steg åt fel håll.

Om du befinner dig i denna situationen är rådet enkelt på papper men svårt i realiteten – Gå där ifrån! Till alla oss andra som arbetar i välfungerande organisationen och som inte har söndagsångest – stäck ut en hand och säg till när du ser en bekant, vän eller medmänniska som har fastnat. Det är inte alltid lätt att ta sig ut själv utan man behöver en hjälpande hand.

Som enskild individer kan vi inte hjälpa alla men hur äter man egentligen en elefant? En tugga i taget.

 Livet är för kort och vi spenderar allt för mycket tid på jobbet för att inte ha roligt och trivas så…

Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Namn *

Fler inlägg av Yoppe Berglund: