Jag satt i en intervju för ett par veckor sedan med en person som vi verkligen ville anställa. Hen råkade vara utvecklare men framförallt en sån där skön person som men bara klickar med. Nyfiken och passionerad men som inte riktigt hade hittat rätt där hen var anställd.
Vi var inte det ända bolag som hen pratade med och tillslut stod det mellan oss och ett mycket större och mer kändare IT-konsultbolag. Efter en stunds samtal om olika uppdrag och hur vi ser på livet som Reachare, vad som gör oss ”unika” bland ett bagaredussin av konsultbolag så lutar sig hen bakåt i stolen och slappnar av.
Jag skall prata med det större och mer kända IT-konsultbolaget i eftermiddag men jag tror att jag kommer att säga till dem att jag inte längre är intresserad utan jag skulle vilja börja jobba här hos er i stället.
Nyfiken som jag är så frågade jag vad det var som fick hen att välja oss? Vad var skillnaden som fick vågskålen att tippa i vår favör?
Det andra bolaget pratade bara om sin fina kultur och hur mycket de jobbar med sin företagskultur. De pratade inte alls om vilka uppdrag de gör hos sina kunder eller vad de andra konsulterna gör. Här pratar man teknik och nördiga saker som är spännande att utforska. Ni pratar ingenting om er företagskultur men det behövs inte heller, den sitter i väggarna och man känner hur bra det är här när man går in genom dörrarna. Det är som att komma hem, fast på jobbet.
När jag och Charlie satt på ett café i Jönköping och finulade på ett nytt bolag så hela vår ansats att vi ville skapa ett bolag där vi själva trivs och vill vara och som välkomnar ALLA oavsett vem man är eller var man kommer ifrån. Det som senare blev REACH skulle vara en fristad för alla passionerade nördar som älskar att göra bra saker tillsammans. Det skulle bli ett ställe där man kunde sluta leta efter någonting annat, ta bort foten ur dörren och ta en gubbakvart i en stor lila soffa.
Såhär dryga fem år senare kan jag bara konstatera att vi har lyckats rätt bra. Det är lätt att klappa sig själv på axeln och vara nöjd men sanningen är den att bolaget är vad det är, inte på grund av två sockerstinna individer som river runt som två goldenvalpar på crack, utan på grund av alla sköna nördar som har hitta hem.
